VikingFlickan

Sofie

Jag är en svensk tjej på 33 år som tidigare bott i det riktiga Turkiet under totalt 13 år. Jag bodde och jobbade 11 år i Trabzon, som ligger vid Turkiets nordöstra Svartahavskust och som är känd för sin vackra natur, kultur och underbara människor. Har även bott och jobbat i det magiska Istanbul 2 år. Flyttade oväntat tillbaka till Sverige/Sthlm efter att jag träffat mitt livs stora kärlek, min turkiske journalist ATİLA. Just nu läser jag till grundskollärare med interkulturell inriktning på Södertörns Högskola. Denna blogg handlar mycket om min stora karlek till det riktiga och genuina Turkiet då jag har en enorm erfarenhet av både resande, jobb och boende där och delar med mig mycket av dess kultur, musik, språk (kan flytande turkiska), matkultur och fotbollskultur, speciellt Trabzonspor. Bloggen handlar också om vårt liv tillsammans i Sverige/Sthlm/Hbg och våra ständiga resor till Turkiet. Jag är extremt trött att höra om turist-Turkiet och dess turistghetton då detta land ar stooooort och har så mycket mer att erbjuda! Jag informerar om ett Turkiet ni många inte trodde fanns! Har ni några frågor så maila gärna på: < < < < vikingkiz.blogg@hotmail.com < < < < < < < < ><
Weather Forecast | Weather Maps
Sofie & Atila - En tvättäkta Turkiet-blogg -

Resan till Sinop

Tiden bara springer iväg. På måndag börjar alvaret igen och jag har fixat alla böcker till denna termins kurser. 
Känner mig glad och taggad. Roligt att få träffa alla kurskamrater igen.
 
Den 20 juni var det meningen att jag och min väninna skulle köra till Sinop med hennes bil men hon hade sedan en tid haft problem med bromsarna så vi tog bussen istället. Jag köptevåra biljetter på Trabzons stora busstation - OTOGAR - där det finns en del bussbolag att välja mellan. Jag valde Golden då jag kände till de sedan tidigare och de var billigast. Bara 50 TL (c:a 150kr) per person. Bussresan från Trabzon till Sinop tog 9 timmar. Man kan även ta sig till Sinop med flyg från Istanbul men jag rekommenderar alla äventyrare att ta bussen.
 
Vi hade en händelsefull bussresa. Vi körde igenom städer som Giresun, Ordu och Samsun. Mot slutet hamnade vi i ett enormt åsk- och regnoväder och var tvungna att stanna till vid en vägkant för att vänta ut det värsta. Det duggregnade när vi kom till Sinop och när vi checkade in på hotellet men sedan tittade solen fram.
Mer om det sedan
 
Rast i förorten Piraziz som ligger i Giresun
 
 
En fin moske i Giresun
 
En glimt av Samsun från fönstret
 
Vi närmar oss Sinop
 
 
 
Mysigt.....
 
Landskapet i Sinop....snart framme
 
 

Hackali Hoca Baba Yaylasi (högslätten)- TRABZON

En av sommarens stora höjdpunkter var utflykten till ett vackert ställe uppe i de turkiska alperna i Trabzon. Denna gång blev det Hackali Hoca Baba yaylasi högslätten som tillhör förorrten Düzköy. Ligger på ungefär 2500m m.ö. Vi var ett gäng glada tjejer som tog oss dit med bil en söndag i juni och vi hade tur med vädret. Soligt och fint.Ju längre upp man kommer i bergen desto mer minskar syret vilket också känns i öronen när man är på väg upp. Jag mådde lite illa men det gick snabbt över. Vi möttes av en fantastisk natur med blommor, djurliv och iskalla forsar. Vi åt god mat, dansade horon, besökte en vacker moske, grillade och mös tillsammans i grönskan. Innan vi körde hem gjorde vi upp en eld av kvistar och kottar som vi hittat i den närliggande skogen. En av mina väninnor kommer härifrån så tack vare henne fick vi uppleva ett par vackra platser som man oftast bara ser på vykort. 
 
Ni är ett par stycken som frågat mig vilken årstid som är bäst för ett besök i de turkiska alperna och vill ni uppleva lika vacker natur som bilderna här nere så rekommenderar jag att resa hit i maj-juni. I juli månad släpper bönderna ut sina boskap fritt så de får beta och man samlar också in blommorna då de sägs ge mjölken en godare smak. Så i juli månad lär ni inte se lika mycket blommor som i maj-juni men det är vackert ändå. Vädret kan växla väldigt mycket häruppe så man får ha med sig en regntålig jacka eller kofta. När det gäller språket är det inte många som talar engelska men jag tror inte det ska vara några svårigheter att ta sig fram för folk är så hjälpsamma med sina gester. Att hyra bil i Trabzon kan kan göra direkt på flygplatsen. Det kostar mellan 150-200kr per dag för en vanlig personbil. Det finns även resebyråer runt om i Trabzon som erbjuder dagsutflykter till olika högslätter både i Trabzon och grannstaden Rize. De turkiska alperna lockar turister året runt och det finns något för alla. Trekking i bergen, rafting i forsarna, skidåkning på vintern, avkoppling och grillning på högsätterna och olika kulturevenemang. 
 
Låter bilderna tala för sig själva...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mys och avkoppling i Trabzon (juni månad)

Veckan innan jag och min väninna åkte iväg på vår roadtrip till Sinop (20 juni) hann vi med en hel del mys i Trabzon. Hade även bokat tid hos min frisör. Var rejält trött på mitt länga år så jag fick det avkapat. Vilken frihet hhahaha. Alltid kul med lite förnyelse. Balkong- och cafemys, härliga solnedgångar, shopping på TS Club och träff med nära vänner är alltid lika trevligt. Ville ta vara på varenda sekund under mina 7 veckor i Turkiet i sommar.
 
Balkongmys
 
 
 
 
 
Mezgit-fisk meny hos Murat Balik 
 
Cafemys på Kahve Dünyasi som ligger vid Forum varuhuset
 
 
 
 
Kanuni-huset vid Ortahisar
 
Zagnos Vadisi fortsätter att utbyggas och historiska hus blir k-märkta
 
 
 
 
Atapark är ett ställe jag brukar besöka för avkoppling en varm sommardag
 
 
 
 
Efter 15 år med långt hår ville jag ha en förändring
 
 
Tjejgänget samlat, 
 
Vackra solnedgångar får man inte för mycket av här i Trabzon
 
 
 
 
En hel del shopping blev det på TS-Club.....
 
 

Studentfest i Trabzon

Jag flög till Trabzon nattetid den 11 juni. Denna gång hade jag bokat biljett hos Pegasus då det inte fanns andra lämpliga alternativ trots att jag var ute i god tid. Jag var ganska mör när jag landade i Trabzon tidigt på morgonen därefter. Lämnade min väska i lägenheten och mina goa tjejer överraskade mig sedan med en god frukost och jag piggnade genast till. Samma dag var det studentfest. Min väninnas dotter tog studenten i förorten Besikdüzü så jag ville följa med och delta i ceremonin trots att jag var trött. Det är första gången jag är med på en studentfest här i Turkiet och det var en häftig upplevelse. Stannade inte så länge utan det blev tidigt i säng den dagen.....
 
 
 
På väg mot studentfesten
 
 
 
 
 
 
På väg hem
 
 
 
 
 

Sommarens biobesök i Turkiet

Jag försöker alltid beta av aktuella filmer i Turkiet när jag är där. Vad passar inte bättre att slinka in på bio när det är som varmast mitt på dagen. Jag och ett par kompisar valde att gå och se nedanstående filmer. Jag ger filmerna mitt omdöme i form av anjovisfiskar (hamsi). Högsta betyget är fem hamsi. Ni är ett par stycken som undrat hur mycket det kostar att gå på bio i Turkiet. Det varierar mycket beroende på hur biosalongerna ser ut. De allra modernaste är lite dyrare än andra. Priserna ligger mellan 5 - 12 TL, dvs mellan 15 - 35 SEK. 
Ni som har missat dessa filmer rekommenderar jag att söka på youtube. Många filmer brukar laddas upp där efter att de visats på biograferna. 
 
 
Recep Ivedik 4 
 
Alltid lika rolig och jag skrattade lika mycket som på föregångarna 1, 2 och 3. Jag blev förvånad när jag såg att 4:an fortfarande var aktuell på biosalongerna i Turkiet eftersom den hade premiär i februari. Visades även i Sverige men vi hade inte tillfälle att se den. Blev upprymd ochville verkligen inte missa denna helgalna film på bio. Ni som just nu befinner er i Turkiet och behärskar det turkiska språket. Gå och se den!  Den får fem hamsi utan fem möjliga utav mig.
 
 
 
 
Azem - Cin Karasi
Eftersom jag är svag för det övernaturliga var det en självklarhet att gå och se denna turkiska rysare när den visades på biograferna i juni. Den handlade om ett ungt par som ärvt ett gammalt hus i staden Düzce. Vad de inte visste var att huset hade en förbanneslse över sig och de blir snart insyltade och skrämda av oförklarliga händelser. Jag tyckte den var helt okej men hade önskat lite mer kusliga scener. Den får tre hamsi utav fem av mig. 
 
 
 
 
Muska
En av de mindre bra övernaturliga turkiska rysarna. Har fått dålig kritik men jag valde att gå och se den i alla fall. Handlar om en ung tjejtjusare som blir dumpad av sin flickvän efter att ha varit otrogen. Han blir tvungen att hitta nytt boende och hyr ett rum i ett gammalt hus som ägs av en gammal kvinna som håller på med den ena och det andra. Det börjar hända konstiga saker kring honom. Konstigt avslut på filmen och det kan var svårt att hänga med om man inte är koncentrerad. Visas fortfarande på biograferna i Turkiet. Nä, den får bara två hamsi utav fem fav mig.
 
 
 
Jinn
En av de sämsta filmerna jag sätt på bio. Ett amerikanskt bottennapp som inte lyckats fånga det övernaturliga. Höjden av dumhet är när huvudrollsinnehavaren börjar slåss mot djinner. Förstod mig inte på den röda tråden i filmen. Som en blandning av Star Wars och Tom&Jerry. Den visas fortfarande på biogrferna i Turkiet men det är inget jag rekommenderar. Släseri med pengar bara. Den får en rutten hamsi utav fem av mig. 
 
 
 

Hej vardag :)

De senaste dagarna har jag varit upptagen med att göra ordning i lägenheten och packa upp alla väskor. Jag har varit i kontakt med bostadsföreningen och inom kort kommer jag att få en ny kyl/fris, ugn och köket ska renoveras. Nya köksluckor och tapet. Atila kom hem natten mot lördagen och det känns som vi sakta men säkert börjar komma in vardagslunket efter en fullspäckad semester.
Jag kommer att börja uppdatera bloggen med bilder, berättelser och tips från Turkiet-äventyret inom kort.
Har ritat ut sommarens destinationer på en karta. Det har alltså blivit en hel del bussresor :)
 
Jag har också börjat på ett projekt som jag tänkt på väldigt länge. Under många år har jag tagit otroligt många foton som jag lagrat både i min dator och på en extern hårddisk. Jag kände att det nu var dags att börja framkalla godbitarna och sätta in i fotoalbum. Jag har hittat fina fotoalbum på där man kan klistra in foton och dekorera efter egen smak. Jag tror att många av er känner igen er. Man tar en massa foton och sedan låter man dem bara ligga i hårddisken till ingen nytta. Finns nog inget mysigare än att krypa upp i soffan med ett fotoalbum fyllt med minnen och vackra bilder. Godis för både ögon och själ :)
 
 
 

Sista dagen......

Sista dagen i Trabzon för denna gång. 7 veckor i Turkiet har nu nått mot sitt slut. Klockan 06:00 på onsdagsmorgonen avgår flyget härifrån. Atila påbörjar sin resa i morgon med buss och tåg från Kulu.
Det har varit en sista vecka i lugnets tecken. Cafemingel, restaurangbesök, bio och shopping tillsammans med nära vänner.
Det har varit en fantastisk sommar med massor av reseäventyr och upplevelser  . Jag återkommer med en låååååååååååååång reseberättelse när jag är på svensk mark igen. 

Lite bilder från den gångna veckan i Trabzon 


























Mot Trabzon :)

Bussen har precis avgått från Ankara otogar och i morgon bitti är jag framme i Trabzon :) åker med Ulusoy som har mycket bra service.



Anitkabir - Atatürks mausoleum - Ankara

För ett par dagar sedan var det dags för ett sjukhusbesök i Ankara. Svärmor hade en del prover som behövde lämnas in för undersökning. Atila har en del bra kontakter där så allt gick som smort. Inga jobbiga väntetider.
Jag har sedan många år haft en önskan att besöka Atatürks mausuleum - Anitkabir - och efter vi var klara på sjukhuset blev vi skjutsade dit för en oförglömlig rundvandring. Besöker man Ankara och är intresserad av Turkiets historia är Anitkabir ett måste. 
 
Anitkabir byggdes till minne av Turkiets grundare Mustafa Kemal Atatürk. Byggandet påbörjades år 1944 och blev klart 1953. Om jag inte minns fel så förflyttades Atatürks grav hit efter allt byggande var klart. Rätta mig om jag har fel. Anitkabir ligger på en plats som kallas Anittepe i förorten Cankaya i Ankara. Här får man ta del av Atatürks liv och hur Republiken Turkiet växte fram. Det finns flera rum med massvis av historiskt mateial från denna tid. Vi hann inte med alla rum men det vi fick uppleva är ett minne för livet. Det är gratis att besöka Anitkabir.
Vi har Atatürk att tacka att det Osmanska Riket inte delades upp i flera europeiska kolonier. Då hade det sett helt annorlunda ut idag. 
 
Vägen till Anitkabir kallas "Aslanli yol" där man har placerat 24 stycken liggande lejon gjorda av travertin som ska symbolisera den "anatoliska historian och dess styrka". Mäktigt.
 
 
 
 
Anitkabir - Atatürks mausoleum
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi har Atatürk att tacka att det Osmanska Riket inte delades upp i flera europeiska kolonier. 
Då hade det sett helt annorlunda ut idag. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Svärisarna :)

Måste ju visa bilder på mina fina svärisar <3 :) 
Undrar om det finns en sådan gudasnäll svärmor på detta jordklot. Jag får inte hjälpa till i hemmet utan hon vill bara att jag ska ta det lugnt. Har lärt mig väldigt mycket av henne. Bl.a hur man gör rent huset på bästa sätt och hennes matrecept har jag skrivet ner :) Nu kan jag göra goda "eriste" och "gömec" bröd när jag kommer till Sverige :)
 
 
 
 

Tuz Gölü - Sereflikocahisar/Ankara

Igårkväll blev det en liten utflykt till Tuz Gölü (Saltsjön). Vi åkte till delen av sjön som ligger i Seferlikocahisar som tillhör Ankara. Tuzgölü sträcker sig utöver provinserna Ankara, Konya och Aksaray. Visste ni att Turkiet utvinner 40% av sitt saltbehov härifrån? Under sommarmånaderna är sjön nästan uttorkad och man kan vandra fritt utan problem. Saltet här är känt för att motverka hudproblem då det innehåller minst 26 olika mineraler. Intill sjön finns det en butik som säljer hälsoprodukter som tillverkats av saltet härifrån. Det var riktigt skönt att vandra omkring på sjön. Vacker utsikt. 
 
Vi åkte sedan till en välkänd restaurang som hette Havuzbasi Restorant men som av Kulu-bor brukar kallas Kulu makasi. Någon av mina Kulu läsare som varit där? :) Själv beställde jag sac kavurma som var supergod. 
Kvällen avslutades med fika på våra vänners balkong i Kulu fram till sahur :)
 
Tusen tack för alla fina kommentarer och mail ni skickar. Roligt att ni gillar bilderna från våra äventyr. När jag kommer tillbaka till Svea väntar långa berättelser och fler bildbomber från sommarens alla äventyr. Den 6 augusti åker jag tillbaka. Den 31 juli bär det iväg till Trabzon för att spendera den sista veckan där.
 
Lite bilder från igårkväll
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Katter brukar nästan alltid fastna på min kameralins :)
Ankara-Konya motorvägen (karayolu)
 
 
 
 

Hej från "mini Sverige" Kulu

Nu har jag äntligen fått träffa svärföräldrarna. Underbara människor. Jag och Atila var framme i Kulu vid 4:30 tiden i morse. Idag har vi bara varit hemma och vilat. Var ganska möra efter resan hit från Edirne. Vi kommer förmodligen stanna här tills i början på augusti. Får se vad vi hittar på tills dess. Ikväll gick vi en runda och fikade i Olof Palme parken. Just nu finns det mer svenskregistrerade bilar här än turkiska :) 



Olof Palme parken










Sista dagen i Edirne

Sista dagen i Edirne. Kvällen spenderades på en mysig restaurang vid Meriç floden. Sammanlagt har vi fått tre fina dagar här i Edirne och jag kommer gärna tillbaka. Känner att jag vill göra mer i denna stan och dessutom jag fått lära känna nya vänner. I morgon vid lunchtid åker vi till Kulu i Konya.

Meriç köprüsü










Hej från Edirne :)

Äventyren fortsätter och vi befinner just nu i den vackra staden Edirne längst upp i nordvästra Turkiet. Staden som besitter en av Turkiets vackraste moské nämligen Selimiye camii. Vi har även fått  se andra vackra moskéer som t.ex Eski camii. Idag blev det en promenad genom stan. Vi bor i en s.k gästhus (misafirhane) som Atilas vän har ordnat åt oss. Edirne är ett måste för er som vill uppleva det riktiga Turkiet. Detta var en mycket viktig stad under det Osmanska riket. Jag återkommer med mer information och bilder på denna stad när jag är tillbaka i Svea. 

Lite smakprov från Edirne :)
Jag vid Meriç floden
Selimiye Camii





Eski Camii










Selimiye camii by night




Pierre Loti - Eyüp

Kvällen har spenderats uppe på utsiktsplatsen Pierre Loti i Eyüp. Idag hade vi turen att hamna i ett underbart oväder med regn och åska. Som jag saknat. Efter en superb iftarmeny njöt vi av en massa gott te medan åskovädret drog över. Har tagit ett par videos på skådespelet som jag ska lägga upp inom kort. Vi hittade en trevlig fotostudio där man kunde klä ut sig i osmanska dräkter och bli fotograferad. Jag och maken passade på att spöka ut oss. Man måste ta vara på tillfällena :) 

Imorgon vid lunchtid åker vi till Edirne för att hälsa på ett par goda vänner till Atila. Vi kommer att stanna där ett par dagar innan vi åker vidare till Kulu. Jag klagar inte :) vad gör man inte för att få uppleva nya platser i Turkiet :) Visst är vi fina på det sista fotot hahahhaa.....mer bilder inom kort.