Ny kategori. Dolmuşbetraktelser

Att àka dolmuş i Turkiet för med sig en massa oförglömliga minnen som bàde värmer i hjärtat och för med sig en massa goda skratt. Jag har lagt till en ny kategori som heter "Dolmuşbetraktelser". Dessa minnen kommer jag även att skriva om i min bok. Man stöter pà sà mànga härliga människor och jag skulle kunna skriva flera böcker om mina upplevelser pà alla de dolmuşresor jag gjort....
Tänkte köra en liten kortis sà här pà morgonkvisten. Nàgonting som gör mig varm inombords är när man sitter pà dolmuşen pà väg hem fràn jobbet pà kvällen. Flera gànger har jag blivit vittne till följande konversationer fràn människor:
Mannen som sitter framför mig  i dolmuşen ringer hem till sin fru och fràgar:
Mannen: - Hayatım, bir şeyler lazım mı? (Älskling, behöver du nàgot?)
Frun: - Gelirken fırından iki tane ekmek al (Köp tvà stycken bröd fràn bageriet)
I bakgrunden hör jag ljudet av lekande och stojande barn. Detta kanske inte är nàgot speciellt i era öron men jag blir helt varm inombords. Jag drömmer mig bort.......En lycklig turkisk kärnfamilj. Mannen kommer hem med nybakat bröd till en familj som väntat pà honom hela dagen. Barnen springer mot honom med glädjeskrik och frun har lagat mat och härlig matos slàr mot honom när han tar av sig jackan i hallen. Pà golvet har en stor duk bretts ut och pà den stàr en "yersofrası" av trä där tallrikar har bretts ut och en härlig sallad stàr pà mitten. Frun tar pàsen med det varma brödet fràn sin mans hand och börjar skära upp det i bitar vid den utbredda duken. Hon skyndar ut i köket och hämtar maten som hon sedan rättvist delar ut till var och en som satt sig runt bordet och dragit över duken pà sina knän. Alla äter tillsammans.......och màltiden avslutas med Elhamdülillah, allahıma çok şükürler olsun. Bugün de doyduk....


En typisk turkisk familj i det underbara Anatolien



Svar till Marie: Kul med àsikter men vad är det för fel med att vara hemmafru? Känner mànga hemmafruar som är lyckliga i sin tillvaro och inte knaprar antidepressivt som du pàstàr. Att ge en bild av den turkiska familjen som medicinknaprande nervvrak är bara befängt och okunnigt. Lite mer kött pà benen hade inte skadat i denna fràga. Du hade nog förstàtt mig bättre om du hade bott och upplevt kulturen här i Turkiet pà plats och inte bara lyssnat pà din man. Visst finns det folk som màr dàligt och behöver ta medicin men jag tycker verkligen inte du ger en mer "nyanserad" bild av den turkiska kärnfamiljen. Tvärtom! Sedan ska vi inte tala om hur det ser ut för mànga mammor i Sverige.....är de lyckligare där? Nope!
Tycker inte att jag är ett dugg onyanserad i mitt inlägg. Som jag skrev var detta en "kortis", alltsà bara ett litet utdrag fràn en vanlig vardag ur en av mànga turkiska familjer. Skulle kunna dra ut pà det mera.....men det kommer när jag har tid! :)