Liten uppdatering från Turkiet

Det går mot slutet av den fem veckor långa Turkiettresan som även denna gång har varit fantastisk. Äventyr blandat med avkoppling. Har inte tänkt på att uppdatera bloggen då jag varit inne i min semesterbubbla och bara njutit men tänkte nu göra en liten uppdatering då vädret utanför hotellrummet här i Amasra är regnigt och gråmulet. Ett åskväder drar just nu förbi.
Jag uppdaterar med lite bilder från mitt instagram kollage. En längre reseberättelse är att vänta när jag är tillbaka i Sverige.

Resan började i Ankara där jag stannade i 6 dagar. Resrutten såg ut så här: Ankara - Trabzon - Giresun - Ordu - Samsun och slutligen Amasra (Bartin.
Här är lite bilder från Amasra där jag befinner mig just nu. Kom hit den 24 juli och stannar tills den 31 juli. Bor på ett fantastiskt hotell med underbar utsikt.  
(null)

(null)

Bilder från Samsun där vi befann oss mellan den 17 juli och 23 juli.
(null)

Bilder från staden Ordu där vi befann oss mellan den 10 juli och 17 juli.
(null)

Soluppgång från hotellrummet.
(null)
 Förorten Ünye som hör till Ordu
(null)

(null)
 Utsikt från hotellet i Ordu.
(null)

(null)

Utflykt till Pokut Yaylasi och Sal yaylasi i Rize. En utflykt som var den stora höjdpunkten i reseäventyret detta år.
(null)

Rundvandring i Ankaras historiska kvarter mellan den 23 juni och 29 juni.
(null)

Lite mer bilder från Amasra. 
(null)


En reseberättelse är att vänta när jag kommer tillbaka kära läsare. Ber om ursäkt för långa uppehåll men kommer inte sluta blogga om mina fantastiska resor i detta sagolika land.

Dag 4 - En välkomnande staty i Rize

Varje stad i Turkiet har sin specifika kultur eller något som staden är känt för. Det brukar många städer visa med att ha statyer precis när man kör in mot centrum. Exempelvis när du kommer till Sivas så möts du av en stor staty som föreställer en kangalhund då rasen härstammar härifrån. Kommer du till Denizli möts du av en tupp-staty, kommer du till Giresun-Ordu möts du av statyer som föreställer hasselnötter osv osv

Rize är bl.a känd för sina teodlingar och hök- och falkktämjning (atmacacilik) vilket ni kan se på statyn här nedan. Denna staty möter er precis när ni kommit till Rize stad. Under hök-statyn kan ni även se ett teblad. Det turkiska teet ni dricker kommer härifrån. På flera håll i Rize provinsen är hök- och falktämjning populärt. Man fångar in fåglarna, tämjer dem och använder dem sedan till vaktel- eller kaninjakt. Det krävs dock en massa tillstånd för att kunna syssla med atmacacilik. Ett tillstånd man inte ger till vem som helst. Det finns ett par föreningar som har hand om denna form av jakt. 

 
 
 
 
 
 
 
 
Här är vi på väg tillbaka till Trabzon. En väg man aldrig tröttnar på.
 
 

Dag 4 - Rize kalesi

Efter vistelsen i Dağmaran åkte vi vidare mot förorten Güneysu för att besöka den mäktiga moskén Kıbledağ camii som ligger långt uppe i bergen. Men när vi på ett ställe stannade för att fråga efter vägen fick vi reda på att huvudvägen dit upp var stängd pga den stora mängden snö som fallit de senaste dagarna så det var bara att vända. 


Vi åkte till Rize fästning som jag inte besökt sedan 2013. Inte mycket som förändrats där men fortfarande mycket trevligt och bra service på restaurangen där. God mat och dryck till förmånliga priser. Det är otroligt mysigt här uppe under vår och sommarmånaderna. Vacker utsikt över Rize stad och de grönskande bergen (se mina gamla inlägg från Rize). Kvällarna här uppe brukar också vara romantiska med alla fina lyktor som ställs ut och även Rize stad som lyses upp med alla sina gatlampor.

Jag glömde berätta att det går dolmusar både till Dağmaran tepesi och Rize kalesi från Rizes centrum. Bara att fråga så är det alltid en snäll själ som hjälper till att visa vägen.

på väg till Güneysu
Här är vi uppe på Rize fästning (Kale)
Utsikt över bergen
Restaurangen här uppe får bästa möjliga betyg för sin caffe macchiato