Jag var beredd på att vår vistelse i Kulu skulle bli lugn. Vi hade inte mycket inplanerat än att umgås med svärföräldrarna och andra släktingar. Jag och svärmor hjälptes åt att laga mat. Vi chillade ofta på balkongen på kvällarna när det blivit svalare. En kväll var vi bjudna på ett riktigt "Karadeniz" bröllop och jag fick äntligen dansa till horon musik. Jag och Atila gick ofta till Yenibahar för att fika och träffa gemensamma vänner. Denna gång gick vi inte till Olof Palme parken då stället gått ner sig totalt. Vi hoppas att de rustar upp inför nästa år. Nästa år blir det inget Kulu för mig. Atila åker dit själv efter att vi varit i Trabzon.

 

På väg till Kulu med bussbolaget Özkaymak