Ny kategori. Dolmuşbetraktelser

Att àka dolmuş i Turkiet för med sig en massa oförglömliga minnen som bàde värmer i hjärtat och för med sig en massa goda skratt. Jag har lagt till en ny kategori som heter "Dolmuşbetraktelser". Dessa minnen kommer jag även att skriva om i min bok. Man stöter pà sà mànga härliga människor och jag skulle kunna skriva flera böcker om mina upplevelser pà alla de dolmuşresor jag gjort....
Tänkte köra en liten kortis sà här pà morgonkvisten. Nàgonting som gör mig varm inombords är när man sitter pà dolmuşen pà väg hem fràn jobbet pà kvällen. Flera gànger har jag blivit vittne till följande konversationer fràn människor:
Mannen som sitter framför mig  i dolmuşen ringer hem till sin fru och fràgar:
Mannen: - Hayatım, bir şeyler lazım mı? (Älskling, behöver du nàgot?)
Frun: - Gelirken fırından iki tane ekmek al (Köp tvà stycken bröd fràn bageriet)
I bakgrunden hör jag ljudet av lekande och stojande barn. Detta kanske inte är nàgot speciellt i era öron men jag blir helt varm inombords. Jag drömmer mig bort.......En lycklig turkisk kärnfamilj. Mannen kommer hem med nybakat bröd till en familj som väntat pà honom hela dagen. Barnen springer mot honom med glädjeskrik och frun har lagat mat och härlig matos slàr mot honom när han tar av sig jackan i hallen. Pà golvet har en stor duk bretts ut och pà den stàr en "yersofrası" av trä där tallrikar har bretts ut och en härlig sallad stàr pà mitten. Frun tar pàsen med det varma brödet fràn sin mans hand och börjar skära upp det i bitar vid den utbredda duken. Hon skyndar ut i köket och hämtar maten som hon sedan rättvist delar ut till var och en som satt sig runt bordet och dragit över duken pà sina knän. Alla äter tillsammans.......och màltiden avslutas med Elhamdülillah, allahıma çok şükürler olsun. Bugün de doyduk....


En typisk turkisk familj i det underbara Anatolien



Svar till Marie: Kul med àsikter men vad är det för fel med att vara hemmafru? Känner mànga hemmafruar som är lyckliga i sin tillvaro och inte knaprar antidepressivt som du pàstàr. Att ge en bild av den turkiska familjen som medicinknaprande nervvrak är bara befängt och okunnigt. Lite mer kött pà benen hade inte skadat i denna fràga. Du hade nog förstàtt mig bättre om du hade bott och upplevt kulturen här i Turkiet pà plats och inte bara lyssnat pà din man. Visst finns det folk som màr dàligt och behöver ta medicin men jag tycker verkligen inte du ger en mer "nyanserad" bild av den turkiska kärnfamiljen. Tvärtom! Sedan ska vi inte tala om hur det ser ut för mànga mammor i Sverige.....är de lyckligare där? Nope!
Tycker inte att jag är ett dugg onyanserad i mitt inlägg. Som jag skrev var detta en "kortis", alltsà bara ett litet utdrag fràn en vanlig vardag ur en av mànga turkiska familjer. Skulle kunna dra ut pà det mera.....men det kommer när jag har tid! :)

Kommentarer:

1 Marie:

Hej! Jag förstår att man kan se på saker och världen på olika sätt, men enligt min mening för du fram en väldigt onyanserad bild av den "turkiska kärnfamiljen" här. Jag tror verkligen inte att livet ser ut så som du föreställer dig det för dessa turkiska kärnfamiljer. Min man kommer från Turkiet, är uppväxt i Artvin och senare i Samsun (universitetstudier i Ankara). Han kommer från en vanlig turkisk kärnfamilj, medelklass kan man nog kalla den för med farfar som gammal rektor medan morfar är bonde. Min mans mormor är analfabet (efersom hon som flicka inte ansågs vara värd att få en utbildning utan bara skulle giftas bort och producera barn). När hon var 17 år gifte hon sig med min mans morfar, det var också den första gången hon överhuvudtaget såg mannen hon skulle komma att dela sitt liv med och få sex barn tilsammans med. Blir så otroligt ledsen när jag tänker på henne som en ung flicka. Min svärmor gifte sig när hon var 17, fick barn när hon var 17 och 19. Hon hade förvisso träffat sin man innan bröllopet men det var inte så att hon var kär i honom, men jag tror hon har lärt sig älska honom med tiden, vilket i och för sig är bra. Min svärfar hade varit ute och levt livet i Istanbul och kom därefter tillbaka till Artvin som 25 årig man, såg min svärmor och tyckte hon såg bra ut, verkade vara en anständig flicka, en bra flicka att gifta sig med med andra ord. Därpå frågade han hennes far om han kunde gifta sig med henne. Och hur är det med min svärmor nu? Jodå, hon lever i en kärnfamilj, har en snäll make som är den som arbetar medan hon är hemmafru. Hon spenderar sina dagar med att umgås och tjattra med sina grannar och släktingar i Samsun (som ju blivit någon av en Artvinkoloni). Är hon lycklig? Det tror jag inte hon är helt och hållet. Såväl hon som två av hennes systrar äter antidepressiva tabletter för att klara av vardagen. Enligt min man är detta väldigt vanligt bland hemmafruar i Turkiet, som det också finns väldigt gott om där. Ville bara ge en mer nyanserad bild av den turkiska kärnfamiljen med mannen som familjeförsörjare och kvinnan som hemmafru.



/Marie

2 Sara:

Till Marie: den typiska "kärnfamiljen" i Sverige är en singelmamma som jobbar så mycket för att få ekonomin att gå runt att hon knappt hinner se sina barn...som istället växer upp i kompisgäng och blir riktigt uppkäftiga. Är det bättre!?!?!?

3 Anonym:

Åker du mest dolmus från och till olika ställen du ska till i närheten? Går det bussar också där du bor? Om ni åker flera i dolmusen blir det billigare då ni delar på resans pris eller hur är det? Ha det bra

4 Pia:

Det där med kärnfamiljer, och familjer över huvudtaget, ser ju väldigt olika ut både i Turkiet och i Sverige. Sofie gav ett vackert exempel, som många familjer absolut fungerar. Sedan finns det ju olyckliga människor i Turkiet, precis som överallt i världen. Här i Sverige finns ju också familjer som fungerar bra och lever i harmoni, precis som det finns människor som behöver antidepressiva här också. Detta är absolut inget som är typiskt för vare sig det ena eller det andra landet. Att säga att alla kvinnor i Turkiet är hunsade och olyckliga är ju lika kategoriskt som att säga att det inte finns fungerande familjer här i Sverige... Det vet väl alla som levt både i Turkiet och Sverige??

5 Anonym:

Det där med kärnfamiljer, och familjer över huvudtaget, ser ju väldigt olika ut både i Turkiet och i Sverige. Sofie gav ett vackert exempel, som många familjer absolut fungerar. Sedan finns det ju olyckliga människor i Turkiet, precis som överallt i världen. Här i Sverige finns ju också familjer som fungerar bra och lever i harmoni, precis som det finns människor som behöver antidepressiva här också. Detta är absolut inget som är typiskt för vare sig det ena eller det andra landet. Att säga att alla kvinnor i Turkiet är hunsade och olyckliga är ju lika kategoriskt som att säga att det inte finns fungerande familjer här i Sverige... Det vet väl alla som levt både i Turkiet och Sverige??

6 Marie:

Jag var säkert för kategorisk i mitt uttalande, my bad. Självklart är det inte "bättre" för barn som växer upp med en fattig och hårt arbetande mamma och med en frånvarande pappa (går inte att kalla det för en kärnfamilj eftersom definitionen av kärnfamilj är mamma, pappa, barn). Och självklart finns det såväl lyckliga som olyckliga kvinnor och män runtom i världen. Vad jag ville peka på var problematiken med kvinnans underorndning runtom i världen (även i Sverige). Naturligtvis finns det lyckliga hemmafruar. Det jag önskar är att dessa kvinnor har fått samma möjligheter som sina bröder, fått välja vad de vill med sina liv utan att någon annan bestämmer det åt dem. Har dessa hemmafruar gjort ett aktivt val så fine, men så är inte fallet för många av dem. Det var det jag ville peka på. Sen så har jag bott i Turkiet, i Ankara, har turkiska vänner av båda könen som jag har diskuterat dessa frågor med, så det är inte så att jag blåögt har lyssnat på vad min man har att säga om saken.

/Marie

7 Pia:

Det har du helt rätt i, Marie. Man som kvinna borde ha rätt att kunna göra sina egna val för sina liv, och så är det långt ifrån överallt i världen tyvärr. Att som kvinna behöva vara helt beroende av en man och bli försörjd är inte rättvist på något sätt. Och det ÄR ett problem på många håll.



Familjesammanhållningen i Turkiet som oftast är väldigt stark har sina fördelar, men det leder också ofta till komplicerade relationer - det har jag själv sett på nära håll. Så visst är familjebanden olika på många sätt i Sverige och Turkiet, och alla har de sina för- och nackdelar...

Kommentera här: