Chefen àker till Azerbaycan i morgon för att trãffa kunden som jag förhandlat med. Jag ãr nervös för jag ãr rãdd att allt kommer att gà fel och sedan ãr det jag som fàr ta skiten. Jag kãnner chefen och vet att han tycker om att skoja. I morse hade vi ett litet möte och efteràt han sa med ett leende "Habu müşteri mal almasa varya Sofie..."..."Gud nàde dig om inte denna kund inte bestãller Sofie".....tog inte àt mig men det gör en stressad ãndà undermedvetet. Vet inte hur mànga gànger chefen varit pà utlandsreser de senaste mànaderna som inte gett ett dyft...och inte tala om Armenien resan dãr jag hade stora förhoppningar som han sabbade. Trots detta trivs jag hãr pà företaget med mina underbara arbetskamrater. Dock hàller jag ögonen öppna för andra jobberbjudande ifall allt skulle skita sig hãr igen.


Vi har haft vãldigt konstigt vãder hãr i Trabzon. I slutet pà november, början pà december
brukar det alltid vara ràkallt och regnigt men sedan mer ãn en vecka har vi vãrldens sommarvãder med 25 grader och man vet inte hur man ska klã sig. Sedan har det stormat ordentligt sà dammet rykt. Màste àterigen regngöra balkongen fràn smuts som blàst upp fràn vãgen *suck*. En riktigt stor-risk-för-att-bli sjuk-vãder och det ãr pà samma sãtt tryckande. Visst man ska inte klaga men det ãr mànga som ãr dunderförkyla nu sà jag klãmmer i mig minst ett kilo mandariner varje kvãll för att se ifall det skyddar mot baskilusker.