I vintras gjorde jag ett stort misstag. Jag råkade slänga en påse med bilder och negativ som jag tagit med en gammal kamera under åren 1997-2001. Ni vet en sådan kamera som fungerade med en 36-bilders rulle. Jag fick total panik då det var bilder från min första tid in Alanya, då mina föräldrar kom på besök när jag precis flyttat ner till Turkiet, mina första stora äventyr i Trabzon och Elazığ. Jag var så desperat att jag ringde till flera sopstationer i Stockholm och frågat om de stött på några fotografier. Men förgäves. De var förlorade. Jag glädjer dock åt att jag scannat in bilderna från Elazığ år 2001 och sparat här i bloggen men jag är osäker om de går att framkalla. Några enstaka bilder från slutet av 90-talet och Trabzon från år 2000 finns kvar men flertalet är borta. Jag håller nu tummarna på att det finns några gamla negativ i min "barndomslåda" som jag lämnade hos far innan jag flyttade ner. Har fortfarande ångest över att många bilder är borta. Jag vet, detta är ju bara ett av många i-landsproblem men det gör ändå lite ont i hjärtat. Det handlar ju om värdefulla minnen liksom.

Att fotografera och samla minnen har blivit oerhört viktigt för mig. Sedan ett år tillbaka har jag allteftersom framkallat bilder som bara legat och tagit plats i mina proppfulla hårddiskar och satt in i album. Det är så roligt att kunna ta fram albumen och drömma sig tillbaka eller visa för gäster som kommer på besök. Den stora risken är annars att de bara blir liggandes i hårddisken till ingen nytta. Har också en massa bilder från Sverige som ska framkallas.

Det kommer att dröja länge innan jag är klar med detta oändliga projekt men det är otroligt kul och se albumen fyllas med minnen värda att se tillbaka på.