Hur jag hamnade i Turkiet :)

Det är mânga som undrat hur jag hamnat i Turkiet frân första början sâ jag drar hela historien här för att stilla allas nyfikenhet.

Jag âkte till Turkiet för första gângen nar jag var 15 ár tillsammans med mina föräldrar. Vi bodde pâ ett hotell i Alanya som hette Pascha Bay. Detta var i september 1995. Nu till det klassiska :) Jag träffade en trevlig grabb som jobbade pâ hotellets restaurang. Mehmet hette han och var mitt livs första kärlek. Han kom frân Gazipaşa i Alanya. En vecka gick fort och jag var förkrossad när det var dags att âka men vi hade gett tusan pâ att hâlla kontakt för vi var djup förälskade och ville satsa pâ ett förhâllande trots ung âlder. Jag 15 han 19. Jag mâste säga att till skillnad frân mânga andra tjejer som träffar killar nere i Turkiet sâ var jag absolut INTE den naiva typen och ovillig att sätta mig in i den turkiska kulturen och lära mig allt om hans land. Det var inte bara Mehmet som satt spratt i mig utan Turkiet som land hade väckt nâgot inom mig. Jag började genast studera allt som hade med Turkiet att göra, dess kultur, politik, sport, musik, sprâk osv. Jag hade redan dâ gett mig tusan pâ att göra karriär i detta land och trotsa alla fördomar som jag var tvungen att brottas med under denna tid. Det var en plâga. Vi brevväxlade och höll kontakten väldigt ofta. Eftersom e-mail inte var vanligt pâ den tiden var det vanlig post och telefon som gällde. Jag fick lov att âka ner och hälsa pâ honom i Alanya en vecka under sommarlovet 1997 men jag förlängde det med 2 veckor. Âr 1998 stannade jag hela somarlovet och âkte även en vecka under novemberlovet. Han gick in i det millitära efter det. Âr 1999 efter att jag tagit studenten flyttade jag ner till mitt älskade Turkiet. Under den fösta mânaden bodde jag delvis hos Mehmets syster och delvis pâ ett pensionat. Jag hittade snabbt jobb tack vare bekanta som jobbade pâ Pascha Bay som informerade mig om att internetcaféet där sökte personal. Jag flyttade sedan till ett lägenhetsomrâde kring Pascha Bay som hette "Gökkuşağı Sitesi" Det tog dock slut mellan mig och Mehmet efter han muckat frân det millitära. Mycket berodde pâ var vi skulle bosätta oss. Jag vägrade se en framtid i Alanya dâ jag inte ville jobba inom turismen resten av livet utan ville bostätta mig lângt bort frân allt som har med supande turister och turism att göra. I en oturistisk stad i det verkliga Turkiet. Eftersom Mehmet inte ville dela sina tankar med mig och prata för mycket om framtiden fick jag till sist nog och gjorde slut. Det var ett väldigt svârt beslut men för att inte förlora respekten för varandra var detta det ända rätta. Han var/är en mycket fin människa men vi lâg pâ olika vâglängder. Han var den lugna typen och jag var den med action. Hade sedan ett förhâllande med en journalist i Antalya men vi sâgs inte mycket sâ det sket sig det med. Jag jobbade pâ internetcaféet fram till slutet pâ oktober 2001. Brukade âka till Sverige under jularna 2 veckor varje âr. Under denna tiden hade jag lärt känna en hel del människor speciellt frân omrâdet där jag nu bor. Trabzon och Rize. Var i Trabzon för första gângen âr 2000 när jag hälsade pâ en väninna där. Jag hade lärt mig turkiska flytande och kände att nu fick det vara nog. Jag ville bort frân Alanya och upptäcka det verkliga Turkiet. Sâ i oktober 2001 sa jag upp mig frân Pascha Bay och âkte först till en stad i östra Turkiet som heter Elazig. Hade ett par vänner som läste pâ Firat Üniversitesi (universitetet där) och bodde tillsammans med dem i 1,5 mânad. Upplevde Elazig och livet där. Fantastiskt. Sedan âkte jag vidare till staden Artvin vid östra svartahavskusten för att hälsa pâ min väninna Nuray och hennes familj och sedan âr 2002 bosatte jag mig i Trabzon efter att ha hittat ett jobb pâ en trävarufirma där tack vare mina urgulliga vänner som stött mig i vâtt och torrt. Det var där min riktiga jobbkarriär började och början pâ ett fantastiskt liv sâ som jag vill leva det. Jag hade trotsat alla som inte ville tro pâ mig. "Turkiet har ingen framtid för svenskar","Ett muslimskt land där du aldrig kommer att bli accepterad","du kan aldrig lyckas jobba där som svensk kvinna","karriär i Turkiet, varför inte âka till USA" osv osv. Ni vet det vanliga skitsnacket!! Jag jobbade pâ denna trävarufirma i 3 âr och jag var absolut bäst pâ det jag gjorde. Att sälja trävaror sâsom timmer och parkett till Europa. Mânga firmor i Turkiet var ute efter att fâ jobba med mig men Trabzon betydde/betyder oerhört mycket för mig dâ jag byggt upp ett liv här som jag inte ville ge upp. Dock fick jag problem med chefen och hans fasoner sâ jag tog en paus 2005 och âkte till Spanien och pluggade upp min spanska pâ en sprâkskola i Alicante. Dock blev min saknad av Turkiet sâ stark och livet i Spanien passade inte mig sâ jag flyttade tillbaka tidigare än beräknat. Jag hade fâtt en hel del jobberbjudanden men vâgade inte ta de i Trabzon pga av min gamla chef. Hade fâtt ett par erbjudanden frân Antalya men nej. Dit ville jag inte. En kompis frân Trabzon hade just flyttat till Istanbul och sa att detta jobbet skulle passa mig utmärkt sâ jag tog mitt pick och pack och flyttade till Istanbul âr 2006. Jobbade där pâ en liten marmorfirma som exporterade all sorters turkisk marmor. Jag reste mycket med det jobbet till städer som Elaziğ, Konya, Karaman, Diyarbakır, Bilecik, Bursa, Balıkesir, Kayseri, Malatya och Izmir. Jag bodde i ett fint omrâde som hette Bostancı tillhörande Kadiköy i Istanbul. Jag fick 1,5 fantastiska âr i denna mäktiga stad men märkte sedan att det tar mycket pâ krafterna att bo i en sâdan här megapol om man är en arbetande person och mitt hjärta slog för Trabzon och ville sedan lğange flytta tillbaka dit. Sedan kom ett efterlängtat  jobberbjudande frân Trabzon som jag inte kunde motstâ. Tack vare en kompis som jobbade pâ detta företag kom jag kontakt med chefen där och det visade sig att vi kände varandra sedan tidigare. Sâ i november 2007 flyttade jag tillbaka till Trabzon och började jobba pâ denna firma, som var det torkade frukt- och nötfirman som jag skrivit om tidigare. Sedan dess kan ni följa mitt liv här i Trabzon. Jag stortrivs med livet här i Trabzon och kan inte ha det bättre. Har funnit det som gör mig lycklig och kommer att kämpa för det. Om ni undrar över min första kärlek Mehmet sâ blev han färdigutbildad polis 2004 och har sedan dess tjänstgjort i staden Denizli och just nu i Şanlıurfa. Han är gift och har en pojke pâ 2 âr. Önskar honom all lycka i världen. Vi kommer aldrig att glömma varandra men det var ett rätt beslut vi tog när vi skiljdes ât. Jag har fortfarande kontakt med hans syster Ayşe och hennes familj i Alanya. Det är vänner som jag kommer att ha livet ut.

Mitt motto: "GÂ ALLTID DIN EGNA VÄG TILL LYCKAN OCH DU BLIR ALDRIG LYCKLIG OM DU FÖLJER NÂGON ANNANS IDÉ OM LIVET"


Kommentarer:

1 Kina:

Gud va roligt och intressant att läsa om hur du hamnade här i Turkiet. Å så mycket spännande du gjort. Sett massor av det "riktiga" Turkiet. Jag har oxå sett lite mer än bara Alanya som bara är en turistbubbla och man får jobba för att få en "normal" vardag här men vi trivs. Kanske därför jag gillar vintern när det är tomt på turister och då vi åker till sverige haha.

2 Kina:

Sv: Hasan är från Malatya sen är det inte så många ställen jag varit på. En del andra turistorter såsom Side, Kemer, Antalya och småställen i närheten av Alanya. Sen nån annan liten by vars namn jag glömt, från där cypernbåtarna går. Sen Istabul och Mersin.

3 pia:

Vad kul och läsa om hur du hamnade i Turkiet och allt annat. Du är en modig kvinna och jag lyfter hatten för dig :)

4 Birsen:

Det var roligt att läsa om hur du hamnat i Turklandet :-)...Måste säga att efter att Baris läste i din blogg så skämdes han lite...Så här lät det " Trabzonda isvecli kiz bile Trabzonsporu tutuyo, yuh bana " Simdidten itibaren butun ayle trabzonsporludur"....så nu är hela familjen trabzonsporlu hahahhaha

5 Ulrica:

Lycka till i framtiden!!!!!!!!!!!!!!!

6 annica demirok:

Hej!

jag tycker du är en riktigt modig kvinna, skulle önska att jag också var sån. Min man är också turk kommer från konya, han vill att vi ska flytta ner , men jag är en fegis, ge mig lite hopp om hur jag ska göra.

/Annica.

7 Samara:

Jag hittade just din blogg, jag är också galen i Turkiet, kom dit första gången 1989, har återvänt 6 ggr efter det, som längst stannade jag i 4,5 månader ( 1993 ), men åkte hem då min mor blev sjuk, sen lovade jag henne att stanna hemma, så nu bor jag 5 km från henne , men mitt hjärta bor i Turkiet, om jag och min man får råd ska vi åka ner nästa år, men det finns ju många andra fina ställen att se också, blir nog Tallinn i år.

Jag kan turkiska bra, men inte helt flytande, svårt att träna språkkunskaperna här i norrland.

8 Yasemin:

Vilken härlig berättelse. Vilken stark kvinna du är, som följt ditt innersta. Det är det ENDA rätta, men inte så lätt alla gånger. Att du flyttat runt i olika städer, hittat jobb, lärt dig språket. Det är omställningar som kan vara rätt svåra, men för en positiv tjej som dig verkar det ha lett dig till din dröm. Du är en förebild! ;)

9 Perihan:

jag har tittat på adressen



http://vikingkiz.blogg.se



ganska länge nu och har funderat vad det betyder som turkarna brukar säga "ceton simdi dustu" det här med vikingkiz den var bra :)

10 Elina:

hej!



gillar din blogg :-) mycket bra att läsa... men en fråga till dig, hur är det att bo utomlands utan dina vänner och familj i sverige? är det liksom inte jätte jobbigt med saknad osv. hur klarar du dig genom det? skall plugga utomlands i 4 år och undrar detta :-) liksom man har ju sina rötter i sverige trots. kan du kanske skriva ett inlägg ang detta! ha det så bra och fortsätt att blogga som du gör. lycka till! kram /Elina

11 demet:

vilken tur att du har mycket fina vänner i turkiet som ställer upp för dig . här i sverige öppnar ni inte ens dörren på glänt även om ni har känt personen i 30 år är det gäller gästfrihet ..ta för dig bara hoppas du vet vad gästfrihet betyder.

12 Liza:

Hej!

måste hålla med föregående talare - helt underbart att du följde ditt hjärta! Jag är också ett turkietfan - och funderar allt som oftast om jag skulle våga att ta klivet - språket är ett litet hinder och hemma i Sverige är det inte lätt att hitta kurser...Ska pröva ditt recept på sarma, snart har jag ett riktigt turkiskt meze bord att bjuda in till :) Fortsatt all lycka till dig!



Soliga hälsningar från ett vårigt Svedala

/Liza

13 Mona:

Åhh Gud vad roligt och spännande det var att läsa. Jag har precis hittat till din blogg och tyckte att den låter otroligt spännande så idag ska jag börja följa den! :D



Har själv funderat på att flytta till Turkiet någon gång i livet. Var där förra sommaren, i Alanya, och jag föll för staden/landet direkt, precis som du kände i början. Jätte roligt att få läsa i alla fall. :)

14 Ersin Dihkan:

Udrar om vi inte möttes förra året på İş Bankası när jag skulle växla pengar? Det är konstigt du har flyttat till Turkiet jag till Sverige. I mina 38 år i Sverige har jag bara träffat bara två männikor som kommer från Trabzon. Du tycks trivas bra där, lycka till.

15 Karolina:

Imponerande och lite rörande för mig som halvturk att se hur kraftigt du för föll underbara Turkiet :) Men jag undrar en sak, jag älskar Turkiet, maten kulturen folket, det faktumet att det alltid händer något och man har aldrig tråkigt Men, jag tycker att rasismen och trångsyntheten är för stor där! Och den växande nationalismen är nästan skrämmande i mina ögon, hur känner du angående det? Sverige är ju ett väldigt onationalistiskt land och därför undrar jag hur du upplever det i Turkiet?



Karolina

16 Marie Nylén:

Hittade just hit och måste säga att du är helt otroligt driftig och modig. Jag älskar Turkiet, har varit här i Alanya 23 gånger under de senaste 6åren och är nu här 4,5mån för att bo med min fästman. Jag har inga erfarenheter av andra mer turkiska städer, om du förstår vad jag menar. Vi var i Istanbul i 5 dagar för ett litet tag sen, men vi ville bara hem, Istanbul var hemskt. Jag gillar inte storstäder så i någon sådan kommer vi inte att bosätta oss.



pojkvän är från Adiyaman där hans föräldrar arbetar med sina djur, de har 100 får som är deras liv. Jag ska troligen åka och hälsa på där för första gången nu i februari. Men det skrämmer mig lite och gör mig riktigt nervös. Jag är inte mycket för det här enkla livet, med utedass, sitta på golvet och äta och baka bröd ute på gården. Jag vill ha en högre levnadsstandard än så. Det är nog därför som Alanya känns så bra för mig, det känns lagom turkiskt. Önskar dock att man kunde ta sig ifrån det värsta turistiska för att slippa alla skitsnackande människor här.



Önskar jag kunde språket mer, jag kan bara några ord och hälsningsfraser. Jag har svårt för att lära mig språk och just nu pluggar jag annat på högskolan, vilket gör att jag inte kan ta in och lära mig turkiska så värst mycket samtidigt. Önskar dock att jag kunde göra mig förstådd och förstå turkiska i framtiden.



Läs gärna min blogg om du har tid över mellan nötsäckar och torkade frukt lådor ;) Kämpa på, du är väldigt modig och stark.



Lever du ensam nu eller har du träffat kärleken?



Hälsningar från...

Marie

17 Özgür Ö:

Följer din blogg hela tiden. Funderar själv på att flytta ner om ett halvår. Lycka till med allt i Turkiet!

18 SusanLotus:

Åh, vad härligt att få läsa din historia och om din kärlek till det riktiga Turkiet! Jag har haft många vänner från Turkiet, både turkar och assyrier, och min dotters pappa har sina rötter i sydöstra Turkiet. Jag vet inte varför jag alltid älskat Turkiet och dess språk och musik... Ja, allt! Tänker ibland att jag bott där i tidigare liv... ;)

Förstod inte som du tidigt i livet att man ska följa sitt hjärta och sina drömmar...



Tack för att du delar med dig! Och ha en trevlig helg!



19 Karin:

Merhaba Trabzon kiz! Kul att höra att du trivs i det underbara Karadeniz! Jag har rest lite genom landet och arbetat i Cesme förra sommaren. Jag kommer flytta ner till min pojkvän i Izmir i slutet av September. Jag bara undrar om du har några tips eller ideer på bra språkkurser (att lära sig turkiska). Jag studerar på egen hand och kan grunderna. Gendine iyiback! /KARIN

20 Sara:

Hej!

Hittade din blogg igår när jag sökte på Gözleme. Jätte kul att hitta din blogg! Ska läsa vidare :) Vad härligt att du följde ditt hjärta!

21 Ilke Özdemir:

Hej!



Googlade efter saleprecept och hamnade på din blogg, har suttit hela kvällen och läst om dina äventyrer. Någon salep blev det inte men det var jätteintressant att läsa :)



Tycker du ska åka till Ürgüp (eller Kapadokien) någongång, vore kul att läsa om vad du tycker om min älskade hemstad ;)

22 Carolina:

Hej! Hittade din blogg nu.. vad roligt att läsa :-) Själv är jag halvturk och bott i turkiet 1985-1992. Lycka till! /Tyglina

23 ersan:

du är en förebild för alla människor.

24 Anonym:

tack för din blogg

25 Lollo:

Jag var nyss i Turkiet för första gången, i Turkler. Jag har aldrig fastnat för något så som nu, längtar tillbaka och gråtit av saknad efter Turkiet. Jag ska tillbaka när jag fyller 18 i februari, sen har jag tänkt tillbringa hela nästa sommar där, träffade en fantastisk kille där och vi håller kontakten på Skype och Facebook. Nu gör jag inget annat än att läsa om Turkiet!

26 Anonym:

Omg jag bara måste få prata med dig. Snälla kontakta mig.
[email protected]

Kommentera här: